På resa: Göteborg - Istanbul 5 Genom Ungern

Några kilometers trampande - och så är jag inne i Ungern, och här leder vägen bort från floden. Tillika blir skyltningen klart sämre och ibland undrar man faktiskt om det är en synskadad som satt upp skyltarna - inget illa menat. Men de pekar än hit, än dit och vid vissa korsningar är de helt sonika bara borta. På vägen mot Budapest träffar jag på Hans från Zürich som cyklat på en enhjuling hela vägen från Atlantkusten. Hjulet på cykeln har diametern som ett traktordäck och han visar skrapsåren på armbågen han fick efter en av sina vurpor. Men han är lika glad för det.

Och där var den - gränsövergången!

Den sista sträckan mot Budapest är ganska kämpig och bjuder på många uppförsbackar. Solen står högt och svetten rinner ned i ögonen på mig. Helt oväntat dyker några mörka moln upp och en häftig skur kyler ned både mig och asfalten. På turist-informationen i Budapest har de aldrig hört talas om Eurovelo 6 och har därför heller inga kartor att ge mig förutom en

Hans på sin enhjuling - från Atlanten...

karta över Ungern.

Jag får förlita mig på min mobil-karta "Mapswithme", som jag rekommenderar alla, vänner som ovänner. Vägskyltningen genom Tyskland, Österrike Tjeckien och Slovakien var klanderfri. Men i Ungern är det som sagt annorlunda. Redan i utkanten av Budapest har jag tappat bort mig och får cykla efter kartan på mobilen.

En riktig lyxmåltid som jag unnade mig på en camping restaurang i staden Tata strax norr om Budapest

En av broarna mellan Buda och Pest

Ett par mil söder om Budapest hittar jag en camping på mobil-kartan. Det har börjat skymma och för att hinna dit innan mörkret måste jag verkligen sätta fart. Jag öppnar en vinflaska, tar ett par rejäla klunkar, sätter den i flaskhållaren och börjar sedan trampa för kung och fosterland. Vägen bär ut i skogen, förbi ett fängelse med höga murar och taggtråd och längre bort öppna, gula sädesfält. När jag slutligen kommer fram är campingen stäng och en stor kätting hänger för grinden som är två meter hög. Jag börjar ta av väskorna och gör mig beredd på att låsa fast cykeln i stängslet och klättra över med hela bagaget. Men en far och dennes lille son dyker upp i mörkret inne på campingen och jag frågar om han har nycklar. Mannen drar då bara åt sidan grinden som såklart inte är fastlåst;"Hungarian trick" säger han. Jag äter baguetter, ost och salami och dricker upp det sista av vinet. Morgonen därpå upptäcker jag att låst fast cykeln i en lyktstolpe med ett getingbo i. Såklart råkar jag slå låset i stolpen varpå några ilskna getingar snabbt flyger ut ur ett litet hål och en av dem sticker mig i axeln. "Köszönöm!"(Tack!)

Som på många ställen i östra Europa hittar man oändliga fält av solrosor......

Liksom tranor.....

Efter getingsticket passar jag på att smita från "notan" i vanlig ordning och äter frukost vid vägrenen några km längre fram

När cykelled Eurovelo 6 leder ut på en grässlätt med bara hjulspår till väg träffar jag på Patrick Han är en 17-årig ungrare som är ute på en dagstur med cykeln och han pratar hela tiden. Ofta med sig själv och om vad han gör: "Now I'm gonna sitt on my bicycle, No! I gonna drink some water first. So, now I'm ready. I’ts good with water. Now I can start".

17-åriga Patric med cykel på grässlätt med hjulspår i södra Ungern

Vi cyklar på ett mindre cykelspår längs Donau och då börjar min vänstra pedalen bete sig konstigt. Vi stannar till i skuggan av ett träd och Patric mekar med sin cykel vars bakhjul krånglar och jag mekar med min. Sedan fortsätter vi och jag kommer ungefär 500 meter innan hela pedal-armen lossnar. Patric är den undersökande typen och vänder och vrider på varje skruv och kikar på hur det kan ha suttit. Slutligen utbrister han ett " Ahaaaaaaa!!!" Det skulle hörts flera kilometer därifrån. Och det visar sig att han faktiskt hittat hur man skruvar på pedalen och med vilket verktyg - vilket jag själv missat. Vi hjälps åt och lyckas få fast allting igen. Patric följer mig ytterligare några mil under vilt resonerande med sig själv om, när och var han ska vända hem igen. Slutligen bestämmer han sig för att göra det. Vi tar farväl och jag hör honom resonera med sig själv vägen bort; hur långt tid kan det ta att komma hem, hur förväntas vädret bli, är det mycket trafik tro? När Patric lämnat mig blir det väldigt tyst runt omkring mig. Jag sitter på en bänk i en liten by och äter lite bröd och ost och njuter av tystnaden. Sedan cyklar jag vidare till Baja i södra Ungern där jag sover på en camping och passar på att bada i floden.