fredag 22 augusti 2014

Göteborg - Istanbul 1 Genom Sverige och mot Berlin


Klar för äventyr söderöver

Den första dagen...då man fick lära sig vad allemansrätten egentligen innebär.

Jag lämnar Göteborg en solig söndag i mitten av juni och börjar trampa söderut. Det är eftermiddag och tanken på att ta sig hela vägen ned till Falkenberg, ca 10 mil, börjar sakta grusas. Cykeln är fullpackad med två väskor fram, två väskor bak, en liten styrväska och tält på pakethållaren. Men det känns oförskämt lätt och enkelt. Cykeln spinner fram som en katt över asfalten. Och jag kunde inte ha valt en bättre dag; lite trafik och lagom varmt och soligt. Jag får sällskap till Göteborgs utkanter av en god vän och cyklar sedan ensam genom åkerlandskapet i solskenet. Det är en härlig frihetskänsla att få trampa fram i naturen med fullt utrustad cykel. 


Tanken är att trampa ned till Trelleborg, ta färjan över till Sassnitz och sedan vidare genom Rugen i norra Tyskland till Berlin. Från ska jag sedan ta mig söderut, rutten är oplanerad men att det bär mot sydöst står klart med Istanbul som mål. Jag tar en kort paus för en lunch-macka och stöter hux-flux på en annan långfärdscyklist - Lukas. Han kommer från Kanada och har cyklat runt i Europa några veckor. Vi gör sällskap ned till Varberg och cyklar till en plats där Lukas två veckor tidigare tältat, alldeles nära havet vid klipporna. Precis när vi slagit upp tälten, stuvat in alla väskor och ska bege oss in till centrum för en bit mat infinner sig såklart en  55 årig fryntlig förståsigpåare till platsen. Och han skrattar varje gång han sagt något:" Jaa, nää här får ni inte tälta grabbar, ha-ha. Marken tillhör campingen, ha-ha. Njaa, kanske inte tillhör men så är det, ha-ha." Och allemansrätt? "Ha-ha-ha men det gäller ju inte här." Nähä! Vad som är saga och  sanning är svårt att säga men plötsligt byter förståsigpåaren fot och säger att vi nog kan campa där iallafall. Det kändes som att det är på nåder och att det är förståsigpåaren som vi ska tacka och falla på knä för. Vi åker in till Varbergs centrum och avslutar kvällen med micro-pizza, öl och fotboll där jätten Frankrike slår plutten Honduras i en halvtaskig VM-match.

Vy på väg ned mot Varberg

Lukas tar sikte








Micro-pizza sitter ibland väldigt bra










Det blev ungefär 7 mil på cykeln denna första dag och det var ungefär vad jag mäktade med. Benen kändes mos och kroppen likaså. Tyvärr fick jag inte mer än 4 timmars sömn denna natt. Alla nya ljud utanför tältet, att sova i sovsäck och ligga på liggunderlag fick större delen av min uppmärksamhet. Till råga på allt sitter några ungdomar uppe på klipporna och håller låda fram till småtimmarna. På morgonen vid sju-tiden skiljs vi åt då Lukas ska ta båten över till Grenå och jag trampa vidare söderut.



Solnedgång vid Varbergs fästning

Cyklister i Helsingborg gör er icke besvär

Det blir en riktigt hård cykling följande morgon som är lite gråmulen och trist. Via Falkenberg, där jag äter frukost utanför campingens handelsbod, tar jag mig ned mot Halmstad där jag lunchar. Molntäcket spricker upp och jag följer bitvis Ginstleden som ibland bjuder på riktigt vackra och spännande cykelvägar ned mot Helsingborg. 


Västra Ginstleden ned mot Halmstad


En lite by söder om Helsingborg


Fram mot kvällen är jag så utanför Helsingborg - denna stad som inte tycks ha något till övers för cyklister, åtminstone inte när det gäller vägskyltning. Joo, att visa att det är en cykelväg du cyklar på, det gör man - och det finns till råga på allt två skyltar ovanpå varandra som visar detta fast i olika färger. Men sådant där "ovidkommande" som t ex i vilken riktning Centrum eller Hamnen ligger, tycks inte vara intressant för Helsingborgs kommun. Efter mycket om och men då jag får korsa allehanda motorvägsleder, fråga ett antal personer som pekar än hit än dit, hittar jag till slut ut till något som heter Rå som ligger ungefär 7-9 kilometer söder om Helsingborgs centrum. Det är en fantastiskt vacker kustremsa i en lika fantastiskt vacker solnedgång. Där slår jag upp tältet och sover som en stock trots ömmande bak efter 19 mil.

Solnedgång bortom Helsingborgs hamn från Rå sett

Efter snabbvisit i Malmö trampar jag mot Skurup i gladan ro för samkväm med delar av släkten. "Och 4-5 mil ska väl inte vara några problem då det gått så bra hitintills." Tji fick jag för efter Svedala var det bom stopp! Och likt i Helsingborg visar vägskyltarna precis ingenting annat än att "Vägen du transporterar dig på är en väg" och "Se upp för här kommer en kurva som går åt vänster". Men var jag befinner mig eller hur jag kommer på rätt väg - nej. Sådan tur är har jag försett mobilen med nedladdningsbara kartor och gps och med hjälp av dem kommer jag slutligen på rätt kurs.  En stund på resan får jag sällskap av två tävlings-cyklister men kan inte hålla jämn takt. De skulle ändå till Ystad skyller jag ifrån mig. Efter besök i Anderslöv och andra småhålor kommer jag slutligen fram och kan ta mig en välbehövlig dusch efter 8 mil och två timmar försenad.  Jag tar med glädje emot skjutsen ned till Trelleborg som erbjuds mig morgonen därpå för båt över till Sassnitz. Att köra vilse bland de skånska småvägarna är inget jag vill göra om.
Allt kan passera
Skånes svar på Röda sten










Hur man kör bil och cyklar i Tyskland


Rugen uppe i norra Tyskland är ett cykelparadis för såväl gammal som ung. På båten träffar jag en 70-åring pensionär och två unga tjejer som ska dit och cykla. Den gamla damen berättar att hon reser dit flera gånger om året, tar in på små pensionat och njuter livet. De två unga tjejerna hade bestämt sin resa kvällen innan och deras packning är minimal. När vi senare cyklar av färjan i gemensam tropp vikar de snart av för ett besök i spritbutiken i hörnet på färjeterminalen.

Trelleborg och Sverige avlägsnar sig.









Rugen bjuder på spännande cykling som går in genom skogar, upp på små stigar, längs vackra sjöar och sädesfält och förbi hagar med hästar i olika storlekar och raser. Men när jag ger mig upp på landsvägen för att kunna ta mig till Stralsund är det både en och annan som hänger på bilhornet - det finns väl cykelvägar!!!! Jo, hade de kunnat ta mig dit jag ville utan omvägar så hade ni sluppit mig....Tyskland har fantastiska cykelvägar, ingen kan säga något annat. Men om jag måste ta mig från stad A till stad B utan att göra allsköns omvägar, då måste man ta sig ut på vanliga landsvägar ibland och där är utrymmet för cyklar rminimalt. Saken blir ju inte bättre av att flertalet bilister kör som blådårar.


Skogsstig i Rugen
Öppna sädesfält till höger, livsfarlig landsväg till vänster 
Strax utanför Stralsund besöker jag ett rödmålat gästgiveri vackert beläget alldeles vid vattnet. Precis när jag blir serverad kommer jag på att jag inte hunnit växla in några kontanter - och så klart tar de inte kort! Den unga servitrisen blir lika förlägen som jag men säger att det är ok. Lite skamsen tackar jag henne och trampar sedan över bron som leder in till Stralsund. Där plankar jag mig en tältplats på en husbilscam-ping, det börjar bli kväll och perso-nalen har gått för dagen. Marken är stenhård men jag lyckas slå ned tältstickorna till mitt nyinköpta Vaude Taurus II med en bit tegelsten jag hittar på marken. Jag sov som en stock den natten med, vaknade tidigt men var utsövd. Och inte hade jag tid att vänta på att någon anställd skulle drälla in till jobbet en timme senare och ta betalt - Entschuldigung.


Inte bästa underlaget för tält på en husbilscamping - men det fungerade.



Nästa stopp för övernattning blir staden Demmin som är en kvarleva från det gamla Östtyskland. Charmigt i sin torftighet med lika grådaskiga hus som regnmolnen ovanför. På vägen dit lyckades jag komma in på cykelstigar som bar genom tysk urskog, vad det nu är. Helt lättcyklade var de i allafall inte Under strapatsen får jag sammanlagt tre knot i ögat, alla tre i höger öga. De svider och irriterar och precis när jag blivit av med svedan och tror mig lyckats få ut eländet efter ungefär en kvart och två deciliter vatten - jag då kommer ju nästa flygfä invinglandes i ögat, höger öga. Kanske jag skulle sätta skygglapp för just det ögat. 

Alldeles vid Autobahn såg stigen ut så här.


Väl uppe på landsvägen igen så kommer såklart regnet och därför bestämmer jag mig för att lyxa till det lite och ta in på hotell. Efter lite omkring virrande bland gator i Demmin (i Tyskland har man också problem med vägskyltning på vissa ställen) hittar jag slutligen THE Hotell. Det är som taget ur en film från gamla kommunisttiden. Ägarinnan tillika receptionist, prutar själv ned priset från 58 till 50 € innan jag hinner få besked om nätet funkar eller inte. Det visar sig funka utmärkt. Jag äter en smaskig schnitzel med något osttäcke och dricker rödtjut och öl och kollar sedan på strömmande film på hotellrummet i sällskap av mer tyskt öl, Danke!!!

Kan det bli mer östtyskt?
Fest på hög nivå












Från Demmin blir det ännu en lång och hård cykeltur i riktning mot Berlin. Jag försöker hitta alla tänkbara cykelstigar för att undvika landsvägarna - och döden, men hamnar då och då på dessa stigar som ibland leder in i skog, ibland ut på åkrar. Mot kvällen hittar jag varken camping eller hostel utan slår upp tältet på en avsides gräsplätt 200m från vägen. Det slår mig att det är midsommarafton så jag  så jag öppnar en flaska vin, lagar till en god middag på trangiaköket, äter diverse stinkostar till rödvinet som dessert och avslutar med kaffe och någon slags konjak jag hittade på Lidl. Det blir en av de bättre midsommaraftnarna jag haft på länge. 


Vissa av Tysklands stigar överraskar  
Midsommar i Tyskland


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar